Skolbarnens resor

Motion till Kommunfullmäktige i Söderköpings kommun              2008-11-14

 

Utredning om att införa lika skolskjutsregler för alla elever som går i låg o mellanstadiet, högstadiet samt gymnasieskola i Söderköpings kommun.

 

Söderköping har förutsättningar att befolkningsmässigt växa. Då behövs en utbyggnad av bostäder i tätorten. Samtidigt måste vi också slå vakt om möjligheten för barnfamiljer att kunna leva på landsbygden om våra tillväxtambitioner ska kunna infrias. Dessutom behöver kollektivtrafiken förbättras för miljöns skull. Därför föreslår vi att skolskjutsreglerna ändras.

Skolskjutsreglerna i Söderköpings kommun har varit oförändrade under många år för elever i kommunens skolor.

2 km har de små barnen själva fått ta sig till busshållplats, 4 km för de större och

5 km för gymnasieelever. Gymnasieelever som bor 5 km från skolan har då erhållit busskort där linjelagd busstrafik förekommit. För alla elever gäller dessutom att de får åka med befintlig skolskjutslinje i mån av plats.

Tiderna har förändrats idag går nästan alla elever vidare till gymnasiet, endast ett fåtal elever kan dessutom åka med linjelagd busstrafik på landsbygden. Regeln att få åka med i mån av plats upplevs av många som väldigt osäker, eleven vet inte när man går eller åker till skolskjutsplatsen om man får åka med.

Det här drabbar mest de elever som har lång skolväg, kanske bor på en ö eller i andra glest befolkade områden i kommunen.

I kommunallagen finns en regel om likabehandling av kommuninnevånarna, dessutom är det är viktigt att underlätta för människor att bo på en levande landsbygd.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi kommunfullmäktige uppdra till

Kommunstyrelsen

 

att                 utreda förutsättningarna för införandet av 2 km skolskjutsgräns och lika skolskjutsregler för alla elever som går i låg o mellanstadiet, högstadiet samt gymnasieskola i Söderköpings kommun.

 

 

Söderköping 2008-11-14

 

………………………………                                       ………………………………….

Östen Johansson                                                                               Peter Karlström

En sansaga

Sofies Gård eller
Sagan om hur idéer blir verklighet ibland

En gång i tiden var det några mammor i Söderköping som hade märkt att deras barn trivdes bra ihop med djur. Eftersom de bodde i ”stan” var det besvärligt att hålla den kontakten, särskilt när barnen skulle börja på dagis. De träffade då andra mammor som tillsammans bjöd in mig över en kopp kaffe. När jag gick dit hade jag ingen aning om vad saken gällde, men när jag fick höra deras idé att starta ett dagis med djur var jag inte så svår att övertala jag var själv bonde med egna barn som just hade växt upp med djur. Det var inte så mycket dagisverksamhet på 70-talet och eftersom min fru jobbade fick våra barn ofta vara med i ladugården. En kalvkätte där de kunde leka med djuren var en bra förvaringsplats när de var små. Äldste sonen nu 43 år tyckte mycket om att vara i griskätten, tills grisarna blev så stora att de knuffade omkull honom och tog hans vantar.
Nåväl jag tog med idén till kommunhuset där tjänstemännen tittade litet undrande på mig när jag förklarade att vi skall bygga en ladugård här i kanten på ”stan” och hyra ut till förskoleverksamhet.
Bland de förtroendevalda var det inget större motstånd utan alla nappade på idén och förstod nyttan av det hela. Oppositionen tyckte dock att kommunen skulle driva verksamheten, men då jag frågade dåvarande oppositionsrådet Karl-Evert Bewemyr om det var han eller jag som skulle mata djuren på helgerna förstod även han att det var bättre med privat drift.
Beslut i kommunfullmäktige fattades och kommunstyrelsen fick i uppdrag att bygga.
Men då kom nästa problem dåvarande kommundirektören Karl-Olof Hansson var med på notorna, men ingen tjänsteman ville stå som ansvarig för bygget utan med hjälp av kommundirektören fick jag som politiker själv skriva på alla fakturor. Det hör nog till ovanligheten.
Bygget handlades upp och allt gick bra, när så verksamheten skulle starta och djuren flyttade in blev minigrisens namn Östen och tuppens namn Olle. De ringde och frågade innan de vågade döpa djuren, men vi meddelade att vi bara var stolta över utmärkelsen när barnen ropade på Östen och Olle.
Verksamheten har utvecklats bra vuxit efterhand och blivit vida känd över landet, med många studiebesök.
Den 7 maj firades 10 års jubileum, jag var där och såg hur väl verksamheten utvecklats under åren och hur både barnen och djuren trivdes. Jag hade ett barnbarn med Lucas 3 år, när han blev överförtjust av att få gå in till djuren konstaterade jag att trots att han bor på landet hade han inte träffat en gris eller höna på nära håll. Då insåg jag ännu mer värdet av Sofies Gård med de möjligheter det ger för barn att umgås med djur.

Östen Johansson före detta Bonde och Kommunalråd.

Vårtal

Vårtal Bottna Månberget 080430 Östen J
Det är vår, även lantbruket ser ut att gå mot en ny vår, jag tänker inte bara på alla bönder som nu reder jorden för en ny skörd, utan efter många svåra år ser det ut att bli bättre lönsamhet. Det är brist på både mat o energi i världen och då är bonden bra att ha igen. Ett litet tecken på hur usel lönsamheten har varit är att nu när priset stigit på mjölk och brödsäd är mjölkpriset på samma nivå i kronor räknat som jag fick när jag slutade som bonde för 17 år sedan. Det är bra om EU trädan kommer bort och naturresursen jorden används till att producera mat och energi när så många i världen svälter. Med de klimatförändringar som ser ut att vara på gång behöver vi ta vara på alla möjligheter. Sedan fick jag hicka när jag slog på TV i går morse och hörde FN.s specielle matsändebud uttala sig om att det måste bli stopp för produktion av biobränsle. Jag vet inte hur han ska få skogen att sluta växa. Han menade på att produktionen av biobränslen drev upp matpriserna i världen. Hur kan man vara så insnöad när man dessutom sitter så man kan påverka förhållanden i världen. Det är naturligtvis inte ökade matpriser som är faran för svält i våra uländer. Det är att många människor har för litet pengar att köpa mat för och äntligen har vi hittat ett sätt att köpa varor av dem vi i västvärlden kan köpa energi av dem. Så de på så sätt tjänar ganska bra och kan köpa mat. Inget ont om sockerrörssprit, men kan vi slå den i tanken på bilen istället för i strupen tror jag den påverkar klimatbalansen bättre.
Jag tar det som ett hedersuppdrag att hälsa våren här i skärgården, det får mig att känna mig litet som en skärgårdsbo.
Visserligen redan som barn var jag och hälsade på i Södra Finnö. Jag hade en morbror där, David Postare kanske en del av er kommer ihåg. Han var lantbrevbärare där under många år. Tyvärr blev han innebränd under 1960talet i skolhuset där han bodde. Annars har min hustru o jag varit mjölkbönder under 30 år i skogen i Östra Ryd. Men så en vår för 17 år sedan kom en son och sa, nu vill ja bli bonde. Det säger man ju inte nej till, särskilt som vi brukat en gammal släktgård. Han är minst nionde generationen, så det är bara att hoppas det fortsätter. Nåväl vi flyttade in i en undantagsstuga en bit från huvudgården.
Vi var förresten de första bönderna som flyttade från den gården på 300 år, de andra har dött på sin post.
Jag var inte mer än 50 år då så det var att sadla om, jag började på postskolan och började vikariera som lantbrevbärare.
Jag körde då bland annat i Sankt Anna, Bengt Rimskär var min läromästare här ute. Han lärde mig det mesta om människorna här vem som var släkt med vem o.s.v. jag lärde känna många här ute och mitt hjärta klappade ännu mer för skärgården. Jag har ju varit förtroendevald under många år och ibland var det litet jäktigt, så vi började se oss om för att ha någon stans att koppla av. Vi hittade en stuga under Herrborum av greve Magnus som vi hyrt i tio år. Ni kan tro folk tyckte vi var litet konstiga, vi som bodde på landet skulle ha sommarnöje, men vi har tre barn o åtta barnbarn och har där upplevt många glada stunder tillsammans med dem.
Till saken hör att torpet har varken el eller vatten indraget, men det är det som är finessen. Barnen frågade naturligtvis efter data och TV i början, men snart lekte de för fullt. Man har tid med varandra och jag tror det är nyttigt för de unga att se att det går att klara sig utan el. Första året vi hyrde var ett barnbarn tre år, det första han sa när han kom hem var mamma, pappa jag har bajsat på dass.





Nu är det en ny vår vid Herrborum och vi har flyttat över Gropviken till Börrum. Vi kallade torpet Korpamoen från Utvandrarna, så vi säger nu att vi flyttat över havet till nya landet. Hälsa våren skall man prata om vårtecken. Ett vårtecken är att första barnbarnet satt bo med sin sambo, det dröjer nog med barnbarnsbarn hon söker läkarutbildning och har nog inte tid med barn ännu. Alla blommor och fåglar är säkra vårtecken, utanför vårt sovrumsfönster har vi en vattensamling där sångsvanar, tranor, kanadagäss och änder samsas om vattenytan. Ilskna vipor cirklar högljutt i luften när man kommer i närheten av deras bon.
Förra året hade vi faktiskt tranungar att titta på. Men idag strök en räv där nere. Jag satte upp en ny fågelholk nu i år, så fick vi se en dag att staren var där och tittade, men ratade den och flyttade in i en gammal holk istället. Annars är det härligt nu när sädesärlan vippar på stjärten och talgoxen fått vårlåten. För vår familj är det också ny vår min hustru har fått en ny knäled, så att hon kan röra sig lättare. Även för vår son , den som inte är bonde ser det ut att bli en bra vår, han har legat sjuk ganska lång tid, men nu är han på benen igen och det ser ganska hoppfullt ut. Ett vårtecken är att vår dotter som driver viktklubben och bland annat säljer viktminskning på Internet har väldigt många som vill komma i bikinin till sommaren.
Rusta båten är också ett säkert vårtecken, att strömmingen går till och abborren leker när björklöven är som musöron har ni väl hört. Finns det något godare än nyfångad pannstekt strömming. Jag brukar till o med göra litet saltströmming, men den får jag äta själv. Som förtroendevald har jag naturligtvis haft ett hjärta som klappat allra mest för landsbygden o skärgården. Ett exempel här ute hur saker o ting kan lyckas ibland, när kommunen skulle sälja Matjestugan vid Gränsö, den var för dyr att underhålla. Ryktet går fort, när det blev känt ringde några skärgårdstöser till mig och sa de ville öppna café där istället. Ja vist sa ja vi har arbetsutskott på Torsdag kom in då så får vi prata om det. Vid sittande bord bestämde vi att de skulle få pröva, snabbt beslut. Ja ni vet ju vad Gränsöområdet har utvecklats till i dag med mycket ideellt arbete, litet kommunala pengar en hel del EU-stöd har området utvecklats enormt. Det finns go i skärgårdstöserna. Ett annat vårtecken, även om det är bäst om den inte används är den nya fina räddningstjänst bilen här nere. Som ni vet så var det hård politisk strid om de mindre brandstationernas vara eller icke vara. Kanske mest om stationen i Östra Ryd det var en klar politisk skiljelinje om de behövdes eller ej. Räddningschefen o jag med flera drev linjen att det är bättre med små enheter med lätt men välplanerad utrustning som snabbt kan vara på plats vid olyckstillbud. Det blev så till slut, men det satt långt inne. I Östra Ryd gick det så långt att Prästen hade förbön i kyrkan för att bygden skulle få behålla sin trygghet. De här fina grabbarna som bemannar den välutrustade lätta räddningsbilen här nere är snabbt på plats och kan mycket om att rädda liv, det känns tryggt. De kan även sparka igång ett hjärta om det skulle behövas, då är det bråttom, jag var på kurs för litet sedan och vid hjärtstillestånd har man max 8 till 10 minuter på sig innan det är för sent att rädda till ett meningsfullt liv. Vi hälsar våren välkommen till månberget och skärgården och hoppas på ett fint år med fortsatt varmt väder och lagom mycket regn så att allt växer och frodas och vi får en härlig sommar med lagom mycket besökare i skärgården.
Jag föreslår att vi gemensamt utbringar ett fyrfaldigt leve för våren.
Den leve!